Ready to go!

Hej!

I am indecisive in what language to use, so this first time, I use both English and Swedish. I might not be very active in this blog due to potentially bad internet accessibility but my hope is to at least publish a few pictures and some lines about my experiences during my field study in Bangladesh. 

Genom SU och Sida kommer jag under två månader (6-8 veckor) genomföra en fältstudie i Bangladesh med anledning av den arsenikförgiftningskatastrof som där pågår. Närmare 77 miljoner människor i Bangladesh exponeras av giftiga halter arsenik i dricksvattnet. Värst är situationen på landsbygden. WHO har i ett uttalande kallat exponeringen för "historiens största massförgiftning". Bakgrunden är att grundvattenbrunnar grävts i syfte att undvika risken av vattenburna sjukdomar från förorenat ytvatten. Det man inte räknade med var att höga halter naturligt förekommande arsenik i berggrunden skulle sippra ut i dessa brunnar, som än idag fungerar som vattentäkt, varifrån man hämtar dricksvatten. Att drabbas av arsenikförgiftning är förstås allvarligt och påverkar många organ i kroppen (cancer och leversjukdomar är vanligt förekommande), framförallt gäller detta i ett land där fattigdom och därmed näringsbrist (försvagat  immunförsvar) är ett faktum.  

A severe drinking water crisis is currently being faced by rural Bangladesh. Millions of rural citizens lack access to safe potable water. This is due to groundwater sources contaminated by naturally occuring arsenic. Severe health problems are often correlated with long term exposure to arsenic, such as cancer and liver disease. I will now via Sida and Stockholm University conduct a field study in Bangladesh with regards to the arsenic crisis and the access to safe water. 

Det här med att blogga är nytt för mig och jag känner mig lite som gammelmormor vad gäller att förstå och använda sig av tekniken på det mest optimala sättet. Jag hoppas i alla fall att jag ska kunna få till ett par inlägg under min vistelse, dels för mina nära och kära, men även för att det såklart kan vara intressant och för att det känns viktigt att öka en allmän medvetenhet om arsenikförgiftningskatastrofen. Det är först på senare tid som situationen i Bangladesh uppmärksammats i media, men fortfarande råder en förvånansvärt liten medvetenhet om problemet. 

Nu bär det iväg. 

Kram, Louise